Cry baby, CRY!

Nu sitter vi båda (aj som i AJsistahs)  här, jag (Alex) har precis tråkat ut Jensan med både foton och filmer från min ungdom. Ett effektivt sätt att se om folk är ens riktiga vänner; sitter de kvar utan att säga något dåligt så kan man behålla dem!

Nu är jag bara lite nervös inför nästa gång jag är hos Jennifer. Tänk om hon ger igen?
Jag orkar absolut inte göra något sånt. Usch. Jag har nog med Jennifer som hon är nu...
Nej, skämt åsido, jag skulle kanske klara en timme eller två. Man får ju stå ut.





Welcome to my life!
/Alex

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0